Det är inte mysigt någonstans.

Med snö. Vad är poängen? Folk skadar sig, det är farligt och allmänt kallt. Jag är för ett varmare Sverige. Både temperaturmässigt och på det medmänskliga planet.
Mina stövlar är redan paj för att jag inte hittar mina vinterstövlar.

Nu ska jag snart titta på Idol. Jag håller på Jay, trots dagens skriverier i kvällstidningarna.


Jag är kanske lite arbetsskadad. Det är givetvis inte bra att använda droger, och jag är emot det på alla plan. Men med tanke på allt skit som Jay tidigare har stoppat i sig, så bleknar en fet i jämförelse. Han behöver jobba på att prioritera bort dåligt umgänge, och att hantera stress, som var anledningen till att han hamnade i denna situation. Nu har han fått en andra chans, och jag hoppas att han kommer klara det.

Ska jag göra något med det här?

Ska jag ta tag i bloggen eller bara lägga ned. Eller så skriver jag bara när jag känner för det, och de som läser - de läser. Jag kan inte 'nischa' min blogg på något sätt, för jag är nog ganska spretig som person.

I dag är jag hemma och sjuk. Febrig och huvudet snurrar. Men den som trodde att det var rogivande att vara hemma tror fel. Jag blir bara stressad när jag ser allting som behöver göras. Vi får gäster i helgen nämligen, och det ser ut som sju svåra år är hemma. Karln fyller år på lördag.

Att göra (innan lördag);
- dammsuga
- skura golv
- damma hyllor
- baka bullar, vetelängder, kladdkaka, tårta
- se till att sonen är glad
- jobba i morgon (jo, jag blir rastlös av att vara hemma för länge
- handla
- hinna gå på dass däremellan.

O aj aj aj aj puff.

Ett under att jag orkar sitta upp idag, det värker i hela kroppen.
Min överkänsliga mage har gjort att jag bara druckit lite äppeljuice sen lunch i går. Åt kanske lite för mycker bröd (?) igår och när jag kom hem blev det kaos. Magen stor som en ballong och som gör ONT. Ringde 1177 som inte trodde att det var gluten, "jag tror du behöver lägga av en ordentlig brakskit sa hon."
Kul att man blir tagen på allvar när man ringer och gråter.

En kall vind genom Sverige.

Läste kanske världshistoriens klokaste blogg-inlägg idag. Jag har saxat direkt från ladydahmer.blogg.se

"Det går en kall vind genom många familjers hjärtan just nu, sa vänsterpartiets förra partiledare igår när det blivit klart att SD tagit sig in i vår riksdag. 

Jag kände vinden. Och den där kalla handen som liksom kramade om hjärtat lite extra när jag insåg att Svenskarna röstat in nazister i riksdagen. När jag insåg att misstag från det förflutna är dömda att upprepas. Jo, jag drar paralleller till trettiotalets Tyskland. 

Som min syster påpekar; allt som sker har en början och ibland är den början ett litet, kanske tillsyns, obetydligt steg men hur litet det än må verka vara kan det ändå vara ett litet steg mot en stor katastrof. 

Jag tror det här är en katastrof. För de kommande fyra åren men också för kommande generations politiska framtid. Har man flyttat på gränsen så öppnar man upp för mer.

Och jag skäms. Jag skäms för mitt vackra sverige och med mina fina kloka landsmän. Det här är inte vi. Vi har alltid varit i spetsen. Alltid varit en födebild för övriga världen med vår demokrati och framförallt vår medmänsklighet. Visste ni att Södertälje tog in fler flyktingar från irakkriget än hela USA? 

Svensken bryr sig. Svensken kan inte blunda inför tragedier och mänskligt lidande. "Som välfärdsland har vi ett ansvar att dela med oss av vårt dukade bord till de som hungrar." Och det är det som har kännetecknat oss i generationer.

Solidaritet. Ett ord som dagens generationer inte har någon känsla för. Mitt mitt mitt och jag jag jag är nya slagorden för vår tid. (eller ja, varför inte "chalalalalaaa" à la huligan. Vart fan trodde de att de var egentligen? På en fotbollsmatch?) 

Det intressanta är att SD's väljare är att de ofta anklagar sina kritiker för att vara blinda och okunniga och "Ni vet inte vad SD står för" osv. Jag har följt SD's trams i ungefär åtta år. Jag har koll. Jag vet mycket väl vad de står för, även det de valde att ta bort och cencurera väldigt mycket på sin hemsida i anslutning till det här valet. Jag vet vad deras motiv är och vad som stått på deras agenda de senaste 20 åren. 

SD attraherar okunniga, obildade förstagångsväljare som aldrig ägnat en tanke åt politik. De går på illusionen och lögnerna om att allt blir bra bara vi stänger dörrarna till Sverige. De är missnöjda, misslyckade och vill ha någon att skylla på. Det är mänskligt. Människan har alltid velat ha en syndabock. Och så kommer SD med sina storslagna visioner om ett svenskt Sverige.  

Det är en sak att kritisera invandringspolitiken (eller snarare integrationspolitiken) men en helt annan att stödja ett främlingsfientligt och hatiskt nazist-sympatisör-parti som SD, som inte bara vill att svenska folket ska vara homogent (att alla ska vara lika, till utseende och kultur) utan även att de få som kommer hit ska assimileras. (de tror med andra ord INTE på integrering)

De vill även att kristendomen ska införas i skolan igen och att genus ska strykas ur dagordningen. Vi ska inte bara bevara sverige svenskt utan även de gamla könsrollerna. 

Dessutom vill de inskränka aborträtten för kvinnor (för de ska ju vara hemma och föda svenska barn. Fuck jämlikhet liksom) och rättigheterna för homosexuella. (för de är ju av samma skrot och korn som pedofiler tydligen) 

Inspelade möten visar när ungdomsförbundets styrelse och tillika SD's partiledare Jimmie Åkesson sjunger sånger som hyllar mordet på Olof Palme och andra rasistiska sånger. Jimmie Åkessons reaktion på inspelningarna när de släpps, är att han känner sig kränkt eftersom de har gjorts utan tillåtelse. Vad kan man säga?

Härlig parti va?!  Och det har vi röstat in.Chalalalalaa."

Skickat från min iPhone

Låt inför valet.

Penn-tricket.

Frågade nyss sambon om det var bra eller dåligt att man kunde hålla fast en penna under skinkan.
- Det betyder hänghäck, sa han då.
Tystnad. Fn fn fn.
- Älskling, säger min sambo. Det är naturligt - vi är snart 30 säger han. Genast använder jag mitt dödligaste vapen, onda ögat. Min syster är välbekant med fenomenet sedan vår uppväxt tillsammans.
Sambon is on a roll liksom och FORTSÄTTER.
- Det är liksom inte som när man var 17 år.

Jag har för mig att vår soffa går alldeles utmärkt att sova på käre sambo.

Tjockisar äter mat.

Min son (3,5 år) idag vid lunch:
- mamma, du är en tjockis!
- men så där säger man inte.
Sonen pekar på min mat och fortsätter:
- titta tjockis, mat!

Hmm. Jag har INTE lärt honom detta.
Men ja, jag tyckte faktiskt det var otroligt roligt, och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

Skickat från min iPhone